Som alla missbruk borjade allt med en arom. Det ar korrekt sa historien ifall Alison Karlene Hodgins borjar, som med enbart 18 ars alder borjade sitt aventyr i natdejtingvarlden. Och som allihopa andra unga vuxna gjorde han det med obetackt och speciell cynism. I sitt diskussion med Huffington Post, kommenterar kvinnan: «sjalv var 18, i min basta vans kallare, flyktig rusig pa billigt vin nar sjalv skapade en profil for henne som en bit av ett skamt.» Men Hodgins visste inte att detta lustighet skulle bli mitt i hans leva en tid senare.
Strax efter borjade Alison prova natdejting gallande personligt hand. Som miljontals berattelser i varlden, Hodgins laddade ner Tinder pa natten, bara for att senare angra sin tandstickor gallande morgonen och fortsatt att ta bort din profil. Denna handling foljdes av loftet att ej atervanda, men som hander med missbruk, varade hans ord ej pro lange.
Men spann denna tillfalle varenda Hodgins fortfarande relativt frisk. Sak ar att foto efter att hon borjade sitt aventyr i en varld fran onlinedejting och svep at vanster och hoger, hittade kvinnan en partner. Detta forhallande varade ett ar. och det ar i slutet nar den sanna historien borjar.
Ett lockton med dragkamp
«Efter uppbrottet sorjde sjalv forhallandet innan sjalv laddade ner en ny app. » anser Alison och forklarar hur han lyckades traffa annu en tva potentiella par efter handelsen. Nej varje inte turen kungen hans blad. «sjalv dejtade var och en i tvenne manader.»
«Efter varje uppbrott sa jag till mej jag att sjalv skulle ta en aning epok. Jag ville fokusera pa undertecknad allena. Hon skulle fundera ovanfor vem jag varje och vad jag ville. Jag skulle inte ladda ner nagon dejtingapp.” Men tva veckor senare, Alison vaknade med sin telefon i handerna och PhiliTalks.com-kupong en App Store tillganglig med ordet «Dating» i sokfaltet.
Men varfor blir vi avhangig av dejtingappar?
Givetvis skulle det besta orattvist att skylla Alison sjalv for hennes dejtingappsberoende. Fastan allting, de ar ett medium som alla andra att tillfredsstalla ett fran de viktigaste manskliga behoven: hopp om koppling.
I sjalva verket ar det just detta behov som utfor oss «beroende» fran dessa applikationer. Hjarnan ar ett organ med frappant plasticitet, som kan ombilda sin kemi som besvarande kungen en specifik upplevelse, och karlek och fasthallande ar bland de mest kraftfulla som du kan erfara.
Enligt Dr. Michael Merzenich, Chief Scientific Officer gallande Posit Science, dessa ar en av de viktigaste upplevelserna som nagon kan ha i sitt leva. «givetvis kan dessa upplevelser frambringa nagra fran de storsta forandringarna i hjarnan som en person kan uppleva», kommenterar forskaren. Global DatingInsights.
Utover forsvinna anforande om karlekens konsekvenser kungen den manskliga hjarnan, har Merzenich aven gjort en del forskning om hur dejtingappar paverkar den. Har forklarar hon vad hander nar vi borjar svepa at vanster och hoger pa appar som Tinder, och varfor.
«Vi vet att nar en person gor nagot utvecklande, som att skrida kungen en fullgod dejt eller pricka en rolig person, frigor hjarnan dopamin, en neurokemikalie forknippad med premie. Det intressanta ar att hjarnan ej behover lite beloningen for att losgora dopamin; ifall hjarnan forutser att beloningen kommer i framtiden frisatter den samt dopamin.
Av denna motiv, nar en person borjar rutscha mellan potential tandstickor kungen en dejtingapp borjar hjarnan automatiskt prediktera spanningen och beloningen fran en dejt och frigor dopamin.”
Men Merzenich ar ej den enda som inneha lyckats fjattra detta sak till den manskliga kretsen. Dr Judson Brewer, i sin bok Det begarande sinnet, erbjuder samt en snegla kungen denna effekt. Har forklarar Brewer hur sociala appar fran nagot slag aktivera likadan «krets» som substanser som alkohol, kokain, heroin, oxikodon och flertal fler. Som svang ar inneha en dos Tinder i de flesta fall ej likadan forodande konsekvenser som de substanser som namns arme.
Natasha Dow Schull, antropolog och forfattare till en bok som kopplar torsk till teknik, diskutera likheterna mellan spelautomater och dejtingappar. Som Schull kommenterar DailyBeastberoendet fran dessa applikationer fungerar pa motsvarighet fason som spelberoendet.
«Parallellerna finns i hur upplevelsen ar formaterad, oavsett om beloningar levereras eller ej. Om du ej vet hur sa du kommer att lite eller nar, leder detta till mer uthalliga beteenden, som i sin tur ar de mest beroendeframkallande.
Du bygger den arme forvantning, den forvantning bygger, och det blir en slags raddning nar du far en bonus. Jackpotten, en ding-ding-ding, en matcha».
Ett problem som drabbar vissa mer an andra
En granskning gjord fran Match, bekraftar antalet brukare som tenderar att atervanda till applikationen pa en konstant basis. Enligt webben, 15% fran singlar kungen Tinder de kommenterar att de kanner sig pundare fran processen letar efter en dejt.
Av denna invanare ar det mannen som tar den storsta delen, med 97 % hogre tillfalle att bli bundenhet. Kvinnor bestar under tiden den minsta delen; men de ar 54 % mer benagna att drabbas av utmattning efter denna process.
En tredjedel av anvandarna fran dessa appar inneha aldrig gatt kungen en dejt med nagon de har traffat pa dem. Forut detta sammanfattas allt till ett slags «videospel». I en artikel pro BBC, Lucy Vine beskriver denna upplevelse som att «tjana poang i ett videospel». «Det ar ett tidsfordriv snarare tv:n nar jag ar uttrakad», sager hon.
David Greenfield, professor i psykiatri utbredd University of Connecticut School of Medicine, haller med Natasha Dow Schulls och Lucy Vines resonemang. Vidare tillagger han att i de flesta fran dessa fall finns det ingenting vi kan handla for att befria oss fran dessa beroendeframkallande kanslor.
Dopamin ar en stark signalsubstans som ar kopplad till overlevnadskretsar som att inta och sex, sa vi talar ifall att skrida emot nagot som biologiskt har utvecklats i hjarnan under tiotusentals ar.
Fran denna syfte kan en av losningarna placerad i att gallande djupet begripa det att ha fler alternativ kommer ej att producera oss lyckligare. I sjalva verket, enligt Greenfield, «stressar det oss annu mer.»